|
Hälsningar skickas till hej@orebrokatthem.com
Se katternas hälsningar från 2016, 2015, 2014, 2013, 2012, 2011, 2010, 2009, 2008, 2007, 2006.
Gott nytt år och hälsningar ifrån Tappia och Opal som adopterades i augusti!
Det är knappt så man kan tro att det är samma katter som var så nervösa och oroliga när de kom hit. De har båda utvecklats mycket, men speciellt Opal har gjort stormsteg. Hon har kommit på att det går väldigt bra att tigga både mat och lek ifrån oss människor, och om man inte får som man vill kan man putta på dörrarna och föra ett oväsen! Att hon skulle bli en sådan förnäm prinsessa som kräver både det ena och det andra trodde vi inte. Vi har även fått klappa henne lite, men helt ärligt verkar det som om hon inte riktigt förstår varför vi tycker det är så kul att klia henne.
Tappia har lärt sig att man inte behöver fräsa åt allt och alla, och spenderar dagarna med att slöa i sängen, sova i husses datorstol, samt leka i badkaret för att sedan stoja med Opal hela nätterna. Det är tur att både matte och husse är kvällsmänniskor. Hon verkar älska att sitta och se ut över parken utanför lägenheten, speciellt om det är en grupp fåglar som har slagit sig ned utanför. Tappia ser hemskt mycket upp till Opal, och följer efter henne var hon än går i lägenheten. Tyvärr håller hon kvar vid sin höga vikt, trots försök att leka med henne tills hon storknar och det faktum att de rör på sig så mycket.
Vi tackar så mycket för att vi har fått adoptera så fina katter, och önskar er alla på katthemmet lycka till under 2014!
Hälsningar,
Kajsa, Tobias, Tappia och Opal, 31 december 2013
Hej alla mina kompisar på Örebro Katthem! Nu har jag bott hos min nya matte i Hällefors i ca en månad och jag stormtrivs. Jag får all den uppmärksamhet jag vill ha, jag älskar alla mina utkiksplatser i huset och jag äter lyxmat flera gånger om dagen. Jag har blivit lite tjock om magen men det hör väl julen till? Igår fick jag öppna paket och det var massa roliga saker i det! Min bästa julklapp är en laserpekare som jag jagar efter i hela huset. Igår kväll spelade vi Bingolotto och jag låg i knät under hela spelet, tyvärr vann vi ingenting men det gjorde inget sa min matte för vi har i alla fall varandra! Tack snälla Örebro Katthem och speciellt Sandra Johansson som tipsade min matte om mig! Nu har jag det alldeles alldeles underbart och jag behöver aldrig flytta igen! God Jul önskar Algot!
♥
Lina Ericsson, 24 december 2013
God Jul önskar Sonja (Mrs Left) och Selma (Mrs Right) med sin nya "storebror" Gonzo. Sonja i mitten på bilden. Tjejerna har vuxit till sig rejält även om de fortfarande är ganska små. Sonja är minst och blev klappbar efter 3 mån. Jag vann hennes förtroende genom att hon vill apportera. Selma är en riktig knäkatt, jag får aldrig sitta ifred och handarbeta.
Gonzo skaffade jag i maj från Skyllberg då min andra katt fick somna in pga njurarna. Tjejerna blev lika kära i Gonzo som de var i min gamla katt. Det är puss- och tvättkalas stor del av dagen. Gonzo får nästan aldrig vara ifred, men han misstycker inte. Så busar de bra ihop också.
God Jul även från matte Margaretha Berggren, 23 december 2013
Hej.
Här kommer en av julens hälsningar från Tricia (fd. Tigrissa) och Idefix (fd. Yoda). Tricia är en självständig tjej som njuter av livet. Att få sova på den inglasade balkongen tillhör en av livets största njutningar. Idefix är en go kille med hjärtat på rätt plats. En stor passion i hans liv är filtar och på bilden njuter han av att sova i en av de nya filtarna han har fått. Med hjärtat på rätt plats har han accepterat vår tredje katt Molly, en Russian Blue-tjej som inte lyckades hitta rätt kattkompis på de två första försöken.
God Jul från oss alla till alla kattvänner!
Helmi Dam, 22 december 2013
Hej alla på katthemmet, Lancelot hälsar till alla men speciellt till Anna att han trivs jättebra och älskar sin nya matte.
Marita Nilsson, 13 december 2013
En och en halv månad har gått sedan vi adopterade Elsa "Akashi", som är en helt otroligt mysig och klok liten misse.
Elsa verkar stortrivas med livet hos oss och varje dag går i full fart hela tiden och alltid nya saker att upptäcka. När hon blir trött har hon sina favoritplatser att vila på, bästa stället är i mattes och husses säng, där hon gärna gosar ner sig dag som natt.
Heléne Mattsson, 9 december 2013
Här kommer en hälsning från Denise eller Warlock som han heter nu. Han har bott här i ca en månad nu, fast han var extremt skygg i början så har det gått rejält framåt sen dess.
Han och Schaman är bästisar nu och busar så man tror det är jordbävning på gång. :) Av någon anledning så har han en fascination med halkmattor som han drar fram från under mattorna och kan sen brottas i timmar med dom. :D
Locky har börjat acceptera mig också, jag får inte klappa honom än men han gillar att leka med mig och sitter bredvid mig när jag äter i hopp om att han ska få sig en matbit.
Mvh
Helena Johansson, 9 december 2013
Vi adopterade vår katt Pysen från er 2007, i augusti. Vi är så nöjda med honom. Han är en underbar katt. Tack.
Ola och Ann-Charlotte Eriksson, Hasselfors 6 december 2013
Hej!
Idag är det dryga fem år sedan jag och min syster Pastill blev hämtade från Ert katthem. Syrran gick tyvärr bort i FIP bara en månad senare och det blev då ett litet tomrum i mitt hjärta. Men efter det har jag beslutat mig att gosa för både henne och mig. Min absoluta favoritplats är att ligga mellan husses ben när han tittar på TV i soffan eller sover i sängen. Och jag ser till att innan han somnar så kurar jag upp mig tätt intill hans ansikte och spinner riktigt högt och stångar gärna hans ansikte, det kan bli lite av en ansiktstackling ibland. ;)
För 2.5 år sedan flyttade jag till Värmland och en liten stad som heter Forshaga, strax norr om Karlstad. Och jag har sedan dess fått ytterligare två till kattkompisar, så vi är fem stycken nu som springer runt och busar i lägenheten. Eller ja, jag tittar gärna på när de andra busar för jag är mer intresserad av att gosa. Husse kallar mig för gosmongot.
Just nu så tror husse att jag fått lätt astma, för jag hostar emellanåt. Jag gillar inte när husse kommer och ska få i mig ett piller, men han säger att det är för mitt eget bästa. Ibland lyckas jag smita och då gömmer jag mig under sängen en stund. ;)
Bästa hälsningar från Pralin
genom Andreas, 24 november 2013
Här kommer en liten hälsning från vår busiga kille Kurre! Det har nu gått ca 2,5 månad sen vi fick hem honom och han anpassade sig perfekt redan första dagen. Älskar att busa o undersöka allt, mat o mys. En liten livsnjutare! Har blivit min egna lilla väckarklocka då han varje morgon runt 06.00 tiden väcker mig med en stor blöt puss!
Camilla, 23 november 2013
Hej
Här kommer en hälsning från Agnes (Brunöga Viking) adopterad -09.
Jag har för det mesta lagt beslag på mattes säng. Annars har jag det bra i tre
rum och kök och en balkong som jag får gå ut på.
MVH
Gunilla Fredriksson, 8 november 2013
Hej allihopa där uppe i landet!
Här kommer en liten hälsning från Twiggy som adopterades från katthemmet 2004. (Kullsyskon med Bob, Angus, Ramirez och Jordie. Mamma Lolita)
Idag är damen 9 år gammal och njuter av livet som en katt ska. I slutet på 2009 packade matte ihop hemmet och flyttade till Borås. Jag fick en husse som skämmer bort mig säger matte. Men jag tycker om det! Så nu är jag boråsare och trivs rätt bra med det. Matte har också börjat engagera sig i hemlösa kissar så jag får stå ut med nån jourkompis då och då. Men det är spännande med nya vänner tycker jag. Jag har min bästa vän Connie som också var hemlös men fick stanna hos oss då jag och den andra kissen Laban fäste oss så vid henne. Laban fick tyvärr somna in i somras och finns nu i katthimlen. Det är jobbigt tycker jag och det finns stunder då jag visar detta högt och ljudligt. Därför är det skönt att det kommer jourkissar som fyller ut tomrummet efter honom. Även om det kan vara lite påfrestande med dom yngre katterna som varit här.
Ville bara höra av mig och säga att jag har det bra! Jag njuter av livet. Det bästa jag vet är att krypa upp i knät på matte eller husse och bara mysa. Jag får min favoritmat serverad och bädden puffad varje dag.
Tack vare er har jag det såhär bra. Ni är fantastiska allihopa på Örebro Katthem!
Kram från Twiggy
/Annika, 5 november 2013
Från Mollymay
Hej!
Tänkte bara tala om att jag trivs bra dit jag flyttat!
Har fått en egen säng i sängen som är jätteskön och där får jag alltid vara ifred när jag ligger.
Jag tar mina vitaminer varje morgon tillsammans med Matte, det är bra för pälsen säger hon! Och jag övervakar alltid Husse när han gör rent ”lådan” så det går rätt till.
På kvällarna ligger jag mellan småfolket i soffan så dom sköter sig.
Ibland har dom kompisar hemma och då blir det lite mycket mys. Men bara att stå ut, dom går ju efter en stund. ;)
Den där som flaxar i bur, hmmmm………… Vi kollar in varandra! Hon får det att rycka i tassarna när hon flyger, men då är alltid Matte eller Husse där och säger ”MOLLIS”…… Suck!
Matte har börjat ”klicka” ikring mig. Tydligen är jag duktig på att koppla klick med vad hon vill…… Jag har hittills lärt mig att ett klick, då kommer det en röd prick på golvet som är jättekul att leka med,
två snabba klick, då finns det gottis i matskålen, ”DET gillar jag” :D Jag har också fått en boll som det ibland finns godis i, det är lite hjärngympa att få ut dom, men en kul lek.
Varannan helg äter jag frukost med Husse o Matte i sängen. Det är mysigt! Bäst är leverpastej men går även bra med skinka eller sylta. Sen är det mycket mys innan vi går upp.
Massage av Matte är också skönt.
Annars njuter jag mest av tillvaron ……
Jo tack jag har det bra här, hoppas du också har det bra.
Kram från Mollis!
(Mollymay adopterades sep -13)
/Karolina, 5 november 2013
Här är våra sötnosar, den gula är våran gamling som blev deprimerad efter att hans syster gick bort, de hade vuxit upp med varandra och aldrig varit ifrån varandra. Så när vår ena älskling dog av sjukdom så blev han ledsen och satt i ett hörn och jamade hjärtskärande. Vi bestämde oss för att testa om det skulle funka med en ny kattkompis, en liten så det inte skulle ta hans plats i hans revir. Vi hade bestämt oss för en liten kattflicka till. När vi var i jourhemmet och skulle precis gå efter att bestämt oss för söta men lite skygga Bodil som nu heter Prissma (blågrå), så kom Börje (tabby) fram och totalt sålde in sig hos oss! Praktiskt taget klamrade fast sig vid fötterna och ville följa med, gosade så mycket att våra hjärtan smälte, vi sa att vi skulle tänka på om vi skulle ha två eller en, vi hade ju bara tänkt oss en katt till! Men dagen efter var saken klar, Börje hade också smygit sig in i våra hjärtan, Börje skulle få komma till oss också, idag heter han Börje Blixten :) och alla tre ligger gärna och gosar tillsammans och vår äldsta misse Scudden har inte jamat lika hjärtskärande sedan dess ♥ Lyckligt slut/början på denna historia ♥ :)
mvh Anna
Hejsan!
Här kommer en katthälsning från de två underbara katterna Tifty (silvertigrén) och Zanzi!
Sen jag har hämtat dom hela vägen borta i Örebro så har dom ändrats en hel del här uppe i Östervåla, norr om Uppsala. Tifty blev snabbt ganska intresserad av att gå ut, och så eftersom jag bor ute på landet så tänkte jag inte så mycket mer än att självklart ska hon få bli utekatt om hon vill det!
Efter några veckor av att ha varit ute i sele så kändes det nästan som om hon har varit utekatt tidigare, hon visste precis hur hon skulle göra och hittade hem snabbt. Hon går ut på förmiddagen och kommer in varje kväll när jag ropar på henne.
Även fast denna dam nu är 6 år gammal så har hon massor med spring i benen och är hur busig som helst!
Sen kommer vi till Zanzi, som är den yngre katten, som såklart blev ganska avundsjuk på att Tifty får gå ut när hon vill. Började gå ut med henne också, fast utan sele... Tar jag på sele på Zanzi så blir det krig. "Liten men tuff" passar PERFEKT in på Zanzi, för hon vågar inte riktigt gå ut längre än ut på altanen, åtminstone inte utan mig eller Tifty, inte ens efter flera veckors utetid.
Tiden med dessa katter har vart hur bra som helst, och jag tackar er på katthemmet för det ni gör!
MVH
Felix Eriksson, 25 september 2013
Majalill "fyller två".
Här kommer en kort hälsning från Majalill, aka Tiffany, som vi hämtade på katthemmet 1 september 2011. Hon har utvecklats till en verklig myskatt som är väldigt självständig och samtidigt tillgiven i lagom portioner. Kattluckan gör att hon kan komma och gå som hon vill. Hennes jaktinstinkt som ger hemtagning av minst en mus eller sork varje dag är hennes enda "olat". Resterna är inte alltid helt trevliga att städa bort.
Tillgivenheten visar hon på många sätt. Intressantast var att se henne efter att vi varit bortresta i fem dagar. Den som såg till att hon och hennes kattkompis fick mat och vatten under tiden såg inte till henne någon gång under tiden. När vi kommit hem var hon inte hemma utan troligen ute på musjakt och vi var nästan lite oroliga för henne. Klockan två på natten vaknade matte av att Maja hade kommit in när hon hoppade upp i sovrumsfönstret utan att hon märkt att vi var hemma. Matte kallade på henne och då blev hon alldeles till sig, hoppade upp i sängen, trampade runt fram och tillbaka mellan oss bägge och spann så det knattrade. Hon lade sig, reste sig och gick fram och tillbaka mellan oss en lång stund innan hon kom till ro. Först efter två dagar betedde hon sig som att allt var som vanligt igen.
Kort sagt så verkar det som att hon trivs bra att vi bor hos henne.
Hälsningar husse och matte, Göran och Lena
Efter ett par år med ett och samma kattgäng tycker jag att det är dags för en katthälsning från mig och kissarna! Jag är kontaktperson på Örebro katthem sedan flera år och har även haft runt 40 katter sammanlagt på jour under dessa år. De kissar som jag har tagit in till mig på jour har alla stannat hos mig tills de hittat permanenta hem. Katterna har blivit adopterade efter avmaskning, eventuell skabbehandling eller annan sorts behandling mot eventuell åkomma/sjukdom, dubbelvaccinering mot kattpest och kattsnuva samt hos könsmogna katter även kastrering och ID-märkning. Många av katterna har från början varit skygga men har blivit underbara, trygga och tacksamma kissar efter socialisering. När jag började arbeta på katthemmet ägde jag bara två katter, Storen och Lillen, som är persrar med nos (dvs så som persern såg ut på 1970-talet). Av de cirka 40 jourhemskatterna som bott hos mig så valde jag sedan att adoptera sju av dem och låta dem stanna i vår familj, så numera finns det nio katter i detta hushåll. Idag är alla katterna utekatter och de njuter enormt av sin tillvaro. De började som innekatter i en lägenhet i Örebro men vi köpte ett stort hus med en stor tomt på landet vintern 2012, katterna fick här först börja sin utevistelse i en inhägnad men numera har de tillgång till egen kattlucka. De kommer och går precis som de vill och är bortskämda ända ut i morrhårspetsarna. Det känns skönt att kunna erbjuda katterna denna tillvaro, många av dem har levt ett hårt liv!
Jag skickar med lite bilder på gänget som innefattar Storen, Lillen, Loisan, Rasimus, Ruffa, Limax, Liselott, Simse och Imse.
Hjälp oss att hjälpa fler katter till lycka, ställ upp som jourhem och gör skillnad på liv och död!
Hälsningar Anna Nordin, 11 juli 2013
Jag har nu haft Bazone sen september förra året, vi har det helt underbart tillsammans! Hon älskar äventyr och har blivit mer självsäker, helt underbart att se! Nu kan hon ligga kvar i soffan även när jag går ut från rummet, men jag får inte vara borta för länge :) då ropar hon tills jag kommer tillbaka.
Hon lär sig nya trix och visar gärna upp vad hon kan :) hon kan på kommando sitta, ligga, rulla och stå på bakbenen, helt bedårande!! Vill hon leka så hämtar hon själv leksaken hon valt att leka med just då och lägger den vid mina fötter sen är det bara för matte att sätta fart. :)
Bazone har blivit en pratglad liten kisse och hon älskar att pussas och mysa!
Alexandra, 4 juni 2013
Hej det har gått ett år nu sen Myssla som nu mera är Hulda satte sin tass innanför dörren hos oss för första gången. Hon har blivit en riktig knubbis på 4,5 kg. Vi försöker att få igång henne i aktiviteter men precis som matte tycker hon att det är mycket skönare att slappa. Dock så ser hon inte tjock ut, tänk om matte också hade sådan tur.
Nuförtiden samlar Hulda på leksaksråttor och är en riktig kelgris som gillar yoga. Hon gillar sitt nya rosa klösträd och den nya kattbädden som hon delar med sin rumskompis Sia. Hennes framtida yrke är tjuv, men bara mat och glittriga hårtofsar. Men ingen behöver vara orolig, saknas något så kolla bara under byrån, som är favoritplatsen att lämna brödet och tofsarna.
Det största intresset är när familjen går på toa för där kan dom inte fly. Där är dom bara hennes och hon kan sitta i deras knä tills det är dags att avsluta besöket. Enligt Hulda är världens största mysterium varför män står upp på toan, hur ska hon komma upp i deras knä.
Nå nu är det dags att fortsätta med sommarstädningen.
Med vänlig hälsning, Hulda med familj, 31 maj 2013
Hej!
Jag ville skriva lite om Noella som vi adopterade förra året på hösten.
Noella är ca 3 år gammal och har fram till nyligen varit innekatt. Vi fick henne under november, hon är ensamkatt och har alltid varit det. Hon har nog alltid bara levd med en människa i taget och hon har haft det bra, tror jag, för hon är en lugn och balanserad katt. Vi är en familj på 5 personer där äldsta barnet är snart 17 och yngsta barnet är 4 år gammal. Noella har snabbt funnit sig tillrätta hos oss, i början ville hon vara mycket högst uppe, men nu lägger hon sig nästan varstans i huset, verkar tycka om att ha oss i närheten. Hon fixar dock mycket väl att vara ensam hemma under dagarna när vi är på jobbet/i skolan/på dagis.
Vi bor i villa och tyckte på våren det skulle vara svårt att hålla henne som innekatt när vi brukar ha dörrarna till altanen/trädgården öppen under sommaren. Vi gick först ut med henne i koppel, men numera går hon ut själv och hon kommer alltid ganska så snabbt tillbaka. Hon har även lyckats jaga bort andra katter som gick i hennes trädgård, verkar inte gilla andra katter.
Vi tycker att vi har det mysigt med henne och är glad över att hon bor hos oss!
Vänliga hälsningar Teresa Jansen, 23 maj 2013
Linlugg spejar ut över sina ägor och hoppas att husse Mattias snart skall bjuda på lite kattgodis.
Bildhälsning från Mattias som adopterade Linlugg förra sommaren.
Ozzie, numera kallad Brorsan, då han har fått en mentor och storebror Torsten. Också svart och långhårig. Ger sig ut på
äventyr tillsammans. Ser ut att älska livet nu när han får komma och gå som han vill. Vi har skog och ängar in på
husknuten så det har redan blivit åtskilliga råttor och möss i present. Husse gillar dom inte men matte fixar det. Den
raggiga pälsen börjar bli riktigt fin. Älskar pälsvård! Han äter allt han kommer över, har nog inte fattat riktigt att
det alltid finns mat. Behöver nog några hekto till men ska inte få bli lika tjock som resten av våra katter. Brorsan har
också satt skräck i elaka Mjau som backar för honom. Bra då den pojken behöver sig en näsbränna. Underbart för oss två
överbeskyddande och blödiga kattälskare. Hoppas han ska fortsätta att trivas hos oss med alla sina kattkompisar. Det är
han verkligen värd.
/Anette 7 maj 2013
Hej!
Här kommer en hälsning från Mikaela som vi adopterade i januari. Eller Mickan som vi kallar henne. Vi kunde inte fått en
bättre katt! Snäll och busig, men lugn på nätterna, väcker oss inte i gryningen vilket jag är van vid att katter annars
gärna gör... Och väldens snällaste med vår lilla son Martin som nu är nästan 6 månader, jag var lite orolig i början för
hur det skulle gå. Två gånger har hon blivit lite dragen i pälsen när hon går fram till honom (trots att jag försöker
vakta dem så är de ju så nyfikna på varann) men hon backar bara undan lite, blir inte arg eller rädd alls.
Numera på våren får hon gå ut, efter att ha suttit i fönstret o tittat ut hela vintern, och det går jättebra med tanke på
att hon varit innekatt så länge. Hon var med oss de första gångerna, men snart gick hon ut själv som om hon gjort det hela
livet! Så hoppar hon upp i fönstret bredvid ytterdörren när hon vill in, det kom hon på direkt. Vi har ju stor tomt och
bor väldigt lugnt, så vi ville att hon skulle få gå ut om hon ville det.
Hon stormtrivs med oss, och vi med henne, till och med grannens katter har det funkat bra med, de har inte gett sig på
henne ute fast de är större, de verkar kunna dela revir. Hon har liksom tagit sin självklara plats här hos oss, nu är vi
hennes väldresserade betjänter som serverar mat o öppnar dörren på begäran, så som det blir när en katt skaffar människa...
hälsningar från Ulrika, Daniel, Martin o Mickan 18 april 2013
Hej.
En liten bild på Sizzla och Morris som tittar på naturprogram. (Sizzla kom till oss 2009 och hette då Fredrika. Morris
kom 2011 och hette Vildemar). Finfina kissar som sprider lika mycket kärlek som katthår omkring sig!
/Lisbeth 1 april 2013
Hejsan.
Här kommer en hälsning från katten Bambam adopterad i februari 2011.
När Bambam först kom hem till oss så var Jonas (husse) lite rädd för katter. Det räckte med tio minuter tillsammans så var
de bästa vänner, för en snällare katt får man leta efter. Han har aldrig rivit eller fräst åt varken oss eller någon i vår
närhet. Vi var till en början bara jourhem till honom men det gick snabb upp för oss att det skulle bli omöjligt för oss
att lämna honom vidare.
Bambam bor numera i en liten by i Skåne där han har en egen trädgård att springa i. Till en början tyckte Bambam att det
var lite läskigt att gå ut själv och ville att någon av oss skulle följa med på promenaden. Nu går han ut själv natt som
dag, sommar som vinter och busar i trädgården. Min (mattes) mor och far bor nära och till dem går han gärna och hälsar på
på egen hand. På natten vill han dock vara hemma och sova i våran säng.
Bambam är en otroligt social katt som vill vara med i allt vi gör här hemma. Han har verkligen funnit sig tillrätta i sitt
nya hem med oss i skåne. Vi är så glada över att vi fått möjligheten att adoptera en så fin katt.
Med vänliga hälsningar Malin, Jonas och Bambam 28 februari 2013
Hejsan!
Här kommer en hälsning från Tyra och Märta! Tyra hette Pretty i jourhemmet och adopterades av oss i juni 2006. Hon är nu
8 år gammal. Märta hette Desi i katthemmets regi, kom till oss för några veckor sedan, och hon är nu 7-8 månader.
När Tyra kom till oss hade vi redan en misse sen tidigare, goa Moa, som jag själv blev jourhem åt 2004. Moa kallades
Moppsan av katthemmet och var en väldigt skygg liten tjej när hon kom. Hon utvecklades väldigt mycket efter en tid och vi
hade en mycket speciell och fin relation, hon och jag/matte. Tyvärr fick Moa på senare tid ledproblem och artros, vilken
blev bättre med medicin en tid men sen blev värre igen. Tyvärr fanns inget mer att göra, och i september 2012 fick hon
somna in. Det känns skönt att hon inte har ont mer, men jag tänker på henne varje dag och saknar henne något otroligt.
Tyra har bott med Moa nästan hela sitt liv, och efter en tid blev det lite för tomt utan en vän. Vi bestämde oss för att
leta kompis till Tyra, och jag fastnade tillslut för underbara lilla Märta. Märta har inte haft det så lätt som kattunge,
men hon är en riktigt cool liten brud som tar för sig av livet! Mycket modig och rolig katt som hela tiden bjuder på sig
själv. Hon är väldigt social och framåt med Tyra. Vi köpte Märta bl a för att vi trodde att Tyra, som är busig för sin
ålder och väldigt social, skulle tycka om att ha en likasinnad kompis.
Den första veckan var det en hel del morr och fräs från Tyras sida, men sen la det sig och nu umgås de, myser, tvättar
varandra och leker tillsammans. Lite tjafs är det såklart ibland men de har ju knappt hunnit lära känna varandra :) men
de är redan vänner.
Tyra hälsar också att hon för övrigt har blivit en riktig knäkatt. I början var hon lite som Märta är nu, mycket fart och
bus såklart och gosa bredvid gick bra men inte i famnen, blä! Det har hon totalt glömt bort för lääänge sen, och numera
ska det trampas, pussas, nosas och gosas i knät, liggas som en bebis i famnen och under täcket och ja... överallt! Hon
ligger mellan mitt och sambons huvud nästintill hela nätterna, och nu har såklart även Märta börjat göra likadant. Såklart
när Tyra gör det, Tyra är hennes stora idol! Märta riktigt trycker sig in i Tyras famn och vill bli gosad med. Just nu har
de precis haft sitt kvällsbuspass tillsammans, så jag misstänker att det snart är dags att trängas vid kuddarna *fniss*
Jag skickar med nytagna bilder på Tyra och Märta, och bilder på dem tillsammans när de myser :) Eftersom Moa som sagt var
otroligt speciell för mig, med tanke på de enorma framsteg hon gjorde och allt som vi delat så vill jag gärna skicka med
en bild på henne också.
Hälsningar matte Emma
och husse Johan 25 februari 2013
Hej!
Här kommer en hälsning från det lilla spralliga charmtrollet Sussie, som adopterades den 21 februari 2003. Tänk
att det har gått 10 år!
Sussie var troligen drygt ett år gammal när hon flyttade till mig. Hon hade haft det lite besvärligt och varit tvungen att
flytta mellan olika jourhem. I början märktes det tydligt att hon hade svårt med tillit. Hon kunde i och för sig vara
social och gosig och hon bekantade sig snabbt både med mig och med sina två nya kattkompisar Malin och Oskar, men hon var
samtidigt reserverad och höll sig ofta lite vid sidan om. Med tiden blev hon allt tryggare och säker på sin plats i
familjen och hon visade mer och mer tillgivenhet. När Sussie bott hos oss i 1½ år flyttade ytterligare en katt in. Det var
lagårdskatten Leo, som råkat ut för en svår olycka och bl.a. fått svansen amputerad. Leo behövde inledningsvis mycket
omvårdnad och tillbringade första tiden i “karantän”, men så snart han var frisk nog att introduceras i kattflocken
började Sussie sin charmoffensiv. Hon flirtade intensivt med Leo, men han besvarade hennes inviter med kyla och ointresse.
Det tog flera år innan han gav upp, troligen av ren utmattning, och lät sig bli Sussies levande gosedjur. Numera ligger
de hopslingrade och myser varenda dag. Och även om Leo aldrig skulle erkänna det så verkar han tycka att det är riktigt
härligt.
I kattflocken har Sussie en tydlig roll som den smarta och kaxiga katten. Oskar är överst i hierarkin och Sussie låter
honom vara det, troligen p.g.a. att han rent fysiskt är nästan dubbelt så stor som hon. Men Sussie kommer som god tvåa,
och vi misstänker att hon i själva verket styr mycket mer än Oskar är medveten om, men hon gör det listigt i det fördolda.
Det händer även att hon lyckas besegra Oskar när de hamnar i slagsmål. Oskar är för all del stor och tung, men Sussie är
liten, ettrig och envis. Hon kan vara bedårande söt eller fruktansvärt tuff utifrån vad situationen kräver. Sussie är som
tidigare nämnts bästa kompis med Leo, som är trea i katthierarkin. Leo är numera en åldrad herre som gillar lugn och ro.
Han undviker att hamna i bråk, men med Sussie har han en så god relation att han vågar busa lite. Det händer att han smyger
på henne och försöker jagar henne lite. Sussie är både yngre och snabbare än Leo och det är riktigt rörande när hon ibland
stannar upp mitt i leken och väntar på Leo så att han inte ska komma för långt på efterkälken. Om någon av de andra
katterna är dumma mot Leo kommer Sussie till hans försvar och talar med skärpa om att så gör man verkligen inte! Sussie
och Malin har inte så mycket kontakt. Malin är en ganska vimsig katt som går sin egna vägar och som hellre umgås med
människor än med andra katter. Sussie verkar tycka att Malin är ganska korkad och någon djupare vänskap har aldrig uppstått
dem emellan.
Sussie har haft en del problem med sin mage under åren. I perioder har hon varit tvungen att hålla strikt diet, vilket är
svårt när man har tre kattkompisar som äter vanlig kattmat. Vi löste detta genom att Sussie fick bo tillfälligt hos min
särbo, som också är stor kattälskare men inte har egna katter. Utifrån Sussies historia med flera flyttar var det
naturligtvis omtumlande för henne att åter behöva lämna sitt hem och sin vanliga familj. Samtidigt kände hon sin
bonushusse mycket väl, och de blev riktigt goda vänner under tiden hon bodde hos honom. Jag åkte förstås och hälsade på
henne så ofta jag kunde. Jag har nog aldrig sett en så lycklig katt som den första gången jag kom på besök. Vilket spinn-
och goskalas det blev! Efter många besök hos veterinären fick vi till slut bukt med Sussies magproblem. Nu går hon på
“magfoder” och en låg dos kortison och hon mår prima.
Vi bor numera i Växjö, så Sussie har blivit smålänning. På sistone har bonushusse flyttat in hos oss. Sussie stormtrivs
med att bo ihop med sina båda favoritmänniskor, och hon gosar lika mycket med oss båda. På somrarna brukar vi åka på
stugsemester till Öland och då följer givetvis katterna med. Sussie är en fåntratt när det gäller utevistelse. Hon blir
överlycklig varje gång selen kommer fram, men hon vill gå in igen efter max 5 min. På Öland älskar hon dock att sitta vid
nätfönstren på kvällen och insupa alla ljud, rörelser och dofter utifrån. Hon känner sig antagligen trygg och alldeles
lagom äventyrlig när hon kan vara inomhus och ändå ta del av det som händer på utsidan. Får hon dessutom in lite färsk
öländsk kattmynta direkt från rabatten mår hon som en prinsessa på sommarnöje!
Sussie är en mycket pratig katt, som gärna konverserar med oss tvåbenta. Hon kurrar alltid när hon hoppar upp till oss och
hon har många olika pip- och mjauljud som hon använder för att kommentera vad som sker. När hon är busig kan hon rusa runt
i lägenheten och utstöta mycket speciella “vrålkurr”. Sussie har en del egenheter för sig, t.ex. äter hon gärna blötmat
med tassen. Det ser både sött och fånigt ut när hon doppar tassen i maten och sedan noggrant slickar i sig varje smula.
När Sussie vill något sitter hon ofta och trampar med tassen i luften. Det är väldigt gulligt! Mindre bedårande är det när
hon misshandlar våra krukväxter. Hon älskar att tugga på växter och vi har fått anpassa oss till att bara ha blommor som
hon låter bli att knapra på. Vi kallar henne kärleksfullt för “vårt lilla skadedjur”. Det gäller att ha koll på den lilla
tjejen, för hon äter även gärna på annat som inte är lämplig kattföda. Hon är t.ex. galen i saffransbullar och reagerar
nästan lika mycket på saffransdoft som på kattmynta. Däremot ratar hon mycket av det som de andra katterna älskar, såsom
räkor, skinka, köttfärs och kokt fisk. Hon älskar dock tonfisk, så det får vi bjuda henne på när vi ska fira
10-årsjubileet.
Sussie är väldigt söt att se på. Hon är småvuxen och bredvid 6 kg Oskar ser hon ut som en kattunge. Hon har en vacker
sköldpaddsfärgad päls och ett förtjusande litet ansikte där nosen är delad på mitten i en bruntonad och en rödtonad halva.
Och är hon på riktigt gott humör händer det att hon kurrande rullar över på rygg och visar den fluffiga silkesmjuka
kattmagen.
Vi är oerhört glada över vår lilla egensinniga och goa Sussie. Hon lockar oss till skratt varje dag och vi tycker så
oerhört mycket om henne. Vi vill tacka er för att ni gav Sussie en andra chans och för att vi har fått njuta av hennes
sällskap under alla dessa år. Vi lovar att ta väl hand om henne även fortsättningsvis! Vi skickar med lite bilder på
Sussie. På en av bilderna demonstrerar hon hur man äter med tassen. Det finns även med bilder på den lilla damen och
hennes två pojkvänner. Oskar är den stora bruntigrerade katten och Leo är den stiliga röda mysplutten. Övriga bilder visar
hur man njuter av livet när man är en älskad katt i sina bästa år.
Varma hälsningar från Sussie, kattkompisarna Malin, Oskar och Leo och husse Håkan, 20 februari 2013
genom
/matte Annie
Hej!
Jag heter Stephanie. Från början på katthemmet hette jag Zara-Marie men jag blev omdöpt i mitt nya hem. Mitt nya
namn tycker jag mycket om.
Den tjugosjunde januari 2008 hämtade lill-husse Thomas och husse Björn mig från katthemmet. Matte AnnaKarin kunde inte
följa med. Jag flyttade in i familjens hus på Pilgatan i Degerfors, där jag trivdes direkt. Maten tyckte jag inte om,
så husse fick åka och köpa en sort jag tyckte om.
Nu har jag bott där mer än fem år och tyckte det var på tiden att jag hörde av mig. Jag trivs fortfarande jättebra, har
många sköna sängar att sova i och god mat att äta. I stora rummet finns det många leksaker, som jag busar med ibland.
På nätterna ligger jag hos husse, han ligger mest still. I ottan måste jag förstås upp och kolla att tidningsbudet gör
sitt.
När det är sommar får jag gå ut men i lina med sele runt halsen och magen. De jag bor hos är rädda om mig och vill inte
att jag skall bli överkörd.
Hälsningar Stephanie, 11 februari 2013
PS. Skickar med en bra bild på mig!
Hej!
Vi tänkte bara skicka en update på hur det har gått för katterna (Silvertop och Sundance) sedan vi fick dem.
Numera heter de Smulan och Zelda.
Dom mår bra och trivs väldigt bra i sitt nya hem, har dock inte blivit av med sin snuva helt utan nyser fortfarande.
Zelda har vuxit i från sin syster lite och är verkligen vildare.
Mvh Håkan och Christina, 4 februari 2013
På frågan om Sofuz fortfarande klättrar, måste jag säga att han är lite för tung nu, han väger i dag ca 7 kg, men han
passar på att sitta på ryggen när tillfälle gives. Han är det snällaste som finns, svarar när man pratar med honom,
ibland blir det långa ramsor, så man undrar var han får allt ifrån..
Tänk så Sofuz och Sessan hade problem med varandra i början, inte en dag utan man måste se till så dom inte slogs. Men nu
är dom de bästa vänner, sover intill varandra i husse eller mattes fotände i sängen. På morgonkvisten smyger Sessan över
och lägger sig i sin korg.
Dom saknar också varandra när den ena är borta, t.ex. en av dom är hos veterinären. Väl hemma igen blir det en vänskaplig
brottnings-match och nospussande på varandra. Bortskämda är dom båda två, men det är som det ska vara. På morgonen är det
Sessan som ligger kvar längst i korgen, och maten ska serveras, vill hon ha den på ”sängen!” Sofuz ser till att Sessan får
sin mat serverad där hon vill ha, därför springer före upp till Sessan och ser till att hon äter först, sedan slukar han
resten.
Sessan är en bortskämd dam, som alltid ska ha sin vilja tillfyllest. Sofuz är däremot husses, om man nu kan man kalla
honom ”hund?” och är husses skugga som alltid finns vid husses sida. Sessan håller koll på husse när han går ut, då
springer hon runt och tittar i alla fönstren för att se vart husse tog vägen och när husse kommer in läger sig båda på
rygg och ska bli kittlade på magen?
När husse låg på USÖ i tre veckor, (han fick hjärtat renoverat) då gick Sessan inte in i sovrummet på hela tiden, och hon
matvägrade också i en hel vecka. Husse ringde hem och försökte tala henne tillrätta?, om det hjälpte vet jag inte men hon
började äta så smått. Otroligt vad katter kan känna för sina omhändertagande människor.
Det är också så att båda vill ha kamning och borstning av pälsen minst tre gånger om dagen, vardera. Det går inte att
hoppa över, då blir husse och matte påminda med puffningar och strykningar runt benen, sätt igång och borsta nu.
Uppmärksammas inte det, då tar dom till andra knep. Sitter man, så kommer en klo i benet som påminnelse, eller så hoppar
dom upp på köksbordet tills man lyfter ner dom på golvet och börjar den dagliga ritualen med borsten av vildsvin.
Det måste vara något speciellt med borsten av vildsvinshår, för ingen annan duger? Så när den förra bortsten tog slut var
vi tvungna att leta efter en lika dan borste. Vi hade lite problem att hitta en sådan, men med lite tur hittades den
speciella borsten på Åhléns som troligen är ensamma att ha den specialiteten?.
Ja det finns så mycket att skriva så det blir alldeles för mycket, och det finns säkert många katter som har det lika bra,
det är i alla fall vår förhoppning.
Ha det nu bra alla på Öbro-Katthem och övriga kattvänner. Kamma och borsta era små dunbollar och ni blir uppskattade mer
än ni anar. Och glöm inte,,, försäkra era små vänner, det är dom värda.
Hälsningar från Sofuz Sessan med sina principaler.
Lillemor o Gunnar, 2 februari 2013
Skickar en hälsning från Tussett (numera Lucette) som jag adopterade hösten -12. Jag var först jourfamilj till henne men
det var ganska klart att jag blev förtjust i den lilla kattflickan med de stora ögonen. Hon är en fin liten katt som fann
sig tillrätta ganska snart hos oss, ja mig och kattkompisen Lucky. Hon gillar att ligga och mysa på skinnet i soffan och
favoritmaten är tonfisk i vatten som hon får varje dag. Snällare katt får man nog leta efter hon har aldrig visat nån
ilska eller fräst åt mig. Känns som om hon har kommit hem....
Hälsningar matte Simone, Lucette och Lucky, 24 januari 2013
Här kommer en liten hälsning från Jaxon!
Allt fungerar perfekt! Nästa steg är att låta sig borstas lite så han slipper vara så dammig! :)
Kram Sanna. 7 januari 2013
|