Flod
Klicka på bilderna så blir de större
111107: "Flod är katternas page och ridderligheten lever igenom honom. När Riva (hans mor a.k.a Fru Varberga) spenderade sina sista dagar gick
han och vallade – vaktade – henne. När hon åt, när hon gick på lådan. Även fast ingen större fara fanns och katter definitivt inte är
flockdjur så satt han där när hon åt, utan att äta själv och lämnade inte sin mamma förrän hon låg på sin plats och sov. När den senaste
katten kom in i hemmet så var det sin syster, Ebb, som han vaktade. Ändå är han litet av en fegis som gärna gömmer sig när det kommer
folk eller första minuterna när jag kommit hem men allt det tycks försvinna när det finns någon annan att skydda (eller maten serveras).
Flod och Ebb fick sina namn för att de alltid tytt sig till varandra och det får mig att tänka på tidvattnet, hur det ena inte kan finnas till
utan det andra. Flod gillar inte att man försöker röra vid honom men han höjer bara en varningens tass och då han nu mera väl slår till
är det utan klor. Jag tror att egentligen så när man väl vunnit hela hans tillit så är han världens gosigaste kille och är en knäkatt i en ”vildkatts” kropp.
Flod behöver tid, mycket tid och tålamod – mat fungerar väldigt bra för att locka fram honom om än han har förstått det med att använda
tassen. Sitter jag eller någon annan katt för nära det han vill äta lägger han tassen i skålen/matbiten och drar den till sig. Väldigt strategiskt
med priset att jag känner mig hemskt överlistad när jag försöker tvinga honom att vara i närheten av mig. Flod är mycket fin av sig och fungerar
bra med andra katter (ibland krävs det en eller annan kraftmätning). Jag ser helst att han får leva tillsammans med sin syster Ebb då de tyr sig till
varandra och det känns fel att skilja på dem. Att se honom ligga på fårpläden och sova i ljuvlig sömn gör mig varm i hela hjärtat. Det är den finaste
lilla kille i silvrig rustning som jag vet och han bör få sitt kungarike att regera." /Angel, jourhem