Sagan om Dorothea är inte slut. Vill du skriva färdigt den? ”Sedan blev flickan adopterad av en bra familj och levde lycklig i alla sina dagar.” är den fortsättning jag hoppas på.
Dotty knorrar till och kommer rusande så fort jag vaknar på morgonen. Då ska det klappas och bjudas på burkmat. Hon möter mig i dörren när jag kommer hem. ”Hjälper till” med det mesta. När jag städar går hon runt och kollar att jag gör det rätt. Ommöbleringar är skojiga. Gäster är fortfarande lite läskiga, men de är spännande också, och hon springer fram och tillbaka förbi dem för att testa om de är farliga.
Hon bara älskar att sträcka ut sig på golvet och visa hur fin mage hon har. Hon välter omkull i tid och otid, rullar sig och förväntar sig att få höra att hon är en ”sååå fiiin flicka”. När hon vill gosa börjar hon stryka sig mot möbler och knorrar; då ska man klappa och ge beröm.
Hon tycker fisk och räkor är äckligt. Men blötfoder är populärt och kan med fördel användas som extra snask och uppmuntran. Kattgräs och ampelliljor går också åt på löpande band.