Namn: Elin Strigå

Ålder: 25 år

Familj: Ja det är jag och mina katter. :)

Bostad: Vi har en liten lägenhet på NorrCity i Örebro.

Antal egna katter: 3. Hades och Katla är helsyskon (halvskogisar) från Sundsvall och Vittra kommer från Kumla. Jag har haft dem sen de var små.

Antal jourhemskatter just nu: Doris, en halvskygg sköldpaddstjej.

Tre ord om dig själv: Morgontrött, hårdrockare och nyfiken.

Uppgift i Örebro Katthem: Webmaster.

Hur länge har du varit jourhem? Jag började som jourhem till Vittra som jag sedan adopterade i juni 2002.

Hur länge har du varit kontaktombud? Jag var med och drog igång Spinnhusets Jourhemsverksamhet (numera Örebro Katthem) så jag har varit kontaktombud sedan dess men avvecklade så småningom min uppgift som kontaktombud och jobbar nu bara med hemsidan.

Hur kom det sig att du blev kontaktombud? Det föll sig naturligt eftersom vi bara var tre som sysslade med det här i början (jag, Emma Erensjö och Christina Åbladh). Hade jag kommit in i verksamheten nu hade jag så här i efterhand inte valt att bli kontaktombud då jag har telefonskräck och till viss del även social fobi. Vi behöver fler kontaktombud eftersom vi har så många jourhem (vilket är jättebra - fler behövs)!

Vad är positivt med att vara kontaktombud? Man får en väldigt bra koll på vad som pågår "under ytan". Man får höra allt ifrån hemska vanvårdsfall och folk som borde få djurförbud till underbara människor som uppmuntrar ens arbete för katterna. Sen har vi ett härligt gäng inom Örebro Katthem, bra sammanhållning och jag har hittat många superfina vänner bland kontaktombuden.

Vad är negativt med att vara kontaktombud? Eftersom jag har social fobi och telefonskräck som sagt, har jag också svårt att vara ett bra kontaktombud och får ta stor hjälp av övriga kontaktombud. Det bästa vore om jourhemmen kunde bli lite mer självgående, vi kontaktombud jobbar ju med detta lika ideellt som jourhemmen men ändå är det "självklart" att vi ska ta katterna till veterinären för kastreringar etc. De flesta av oss har varken bil eller körkort, vi får ofta ta katten i transportbur på bussen och det blir en extra omväg för oss som även ska åka hemifrån till och från jourhemmet.

Övrigt du vill tillägga: Jag tror att min intervju låter väldigt dyster nu men jag ångrar aldrig att jag började med denna verksamhet. Det är sant som det sägs att allt man sänder ut får man tillbaka. De katter jag har hjälpt till att må bra har i sin tur hjälpt mig att må bra. Utan katterna vet jag inte var jag skulle vara i dag, livet skulle sakna mening. Hur folk kan sakna känsla för sina katter och bara göra sig av med dem för att de "tröttnat" på dem förstår jag inte! Hur kan man tröttna på sina underbara, helt problemfria familjemedlemmar som gör allt för att fylla din dag med solsken? Det finns inget bättre än att vakna på morgonen av en buff och känna en pälsklump som högljutt spinnande lägger sig tätt intill kinden och så somnar vi om tillsammans. :) Den glädjen de ger mig varje dag är ovärderlig.