|
Katthälsningar - skickas till Carro
Hej!
Den 24 januari 2008 adopterade vi Mitzy (fd Mysiga Marion) och det har vi inte ångrat en sekund. Hon fick heta Mitzy istället och hon lystrade till det namnet på en gång.
Det hela började med att vår älskade Mysan (hon blev bara 4 år) blev sjuk och fick somna in den 18 januari 2008. Det märktes direkt på vår andra katt Siska (fd Sissel adopterad 2004 från katthemmet), fastän hon fick ta farväl av Mysan innan hon begravdes här hemma. Siska blev så moloken så det vara bara att försöka få tag i en ny katt.
Anna som delvis bor i Örebro fick gå till katthemmet och titta ut en katt, blev då rekommenderad Mitzy som nog skulle passa oss. Så den 24 januari tog jag bussen från jobbet i Nora och åkte till katthemmet och där satt Mitzy i sin bur och jamade och sa ta mig ta mig och det gjorde jag. Hon fick då först åka stadsbuss och sen länsbuss till Hällefors, sa inte ett knyst på hela tiden, tittade nyfiket och sov lite grann.
Till slut kom vi hem och hon fick gå ur transportburen och börja undersöka alla rum, det var jättespännande att gå runt och sen fräsa åt Siska som är en genomsnäll katt.
Mitzy började med att sova i köket högst upp på hörnskåpet några dagar och sen sov hon på en byrå alldeles utanför sovrummet, tordes inte gå in i sovrummet för där sov ju Siska i mattes säng.
Men numera sover hon i mattes säng bredvid matte ibland även hos husse och Siska får numera sova i fotändan.
Mitzy och Siska kommer mer överens nu men det är Mitzy som bestämmer men ibland är det Siska som jagar Mitzy, istället för tvärtom.
Mitzy är en jättebusig (är hon verkligen 3 år? hon är lika busig som en kattunge) katt som kan hoppa väldigt högt, hoppar bla upp på garderober och bokhyllor. Hon gillar när det kommer folk och hälsar på, då är det ju fler som kan kela och busa med henne.
Mitzy gillar inte att bli buren men är jättekelig och lägger sig i knä ibland. Hon får gå ut ibland i sele, men tycker det är väldigt otäckt ute, darrar så, men vill ändå gå ut. Det verkar som hon trivs bra, äter mest torrfoder och går så duktigt på lådan.
Glad Påsk önskar vi alla genom matte Carola i Hällefors, 23 mars 08
Tack för att vi fick adoptera den lilla godingen.
Påsktuppen kom till oss i år också och värpte ägg med räkor & skinka i.
Men mitt i påskmåltiden säger Ballerina: "Men Lasseman då, man äter faktiskt inte maten med tassarna! Har du inget bordsskick?!!"
Nosan har fullt upp med att äta, och bryr sig inte.
Påskhälsningar från Nosan, Lasseman, Ballerina & Birgitta.
Här kommer en liten hälsning från Pepper (Zaddi)och oss.
Ca 2.5 månader sedan
hon kom till oss och hon har verkligen blivit mer social. Hon brukar
väcka oss på morgonen om hon tycker vi sover för länge, hon accepterar
inga latmaskar.
Älskar att bli borstad och kliad under hakan, och vill
alltid vara med när det händer någonting. Gillar inte att ligga i knät
men väl i soffan bredvid.
Vi ser fram emot många år tillsammans.
Vänliga hälsningar Anders och Tara, 21 mars 2008
Här kommer en hälsning med mycke kärlek från Limbus (numera Leo)
Han vill tacka örebrokatthem och sitt jourhem Anna Johansson för att ni tog hand om honom när han hittades ute, oönskad och letandes efter mat i soporna..
I sitt nya hem är han önskad för all framtid. I matte och husses hjärtan fick han en plats i från första stund, det räcker med en titt i hans STOOORA vackra, snälla ögon, och nu när 2 veckor gått har han även fångat sina 2 kattkompisars hjärtan och de leker, äter, kelar och sover sida vid sida.
Leo är en kisse fylld ut till svansspetsen med kärlek. Han har massa kärlek att ge i form av stångande,buffande, dregglande, spinnade att ge och KRÄVER att få minst lika mycke tillbaka, är det ingen som har tid så går det bra att kela med vad som finns till hands, tv-dosan, sänggaveln, mattes hårborste osv hihi.
Matte och husse tackar för en underbar kisse och Leo skickar en massa nosgos innan det är dags att återvända till sin favvoplats i 'huset' i klösmöbeln, 13 mars 2008
Här kommer en liten hälsning från Peggy, som har bott hos oss i snart 2 veckor. Peggy har varit en modig kattfröken och gjort jättestora framsteg, från att ha tillbringat all tid under soffan till att röra sig runt i huset och busa och kela.
Hon gillar sin nya sambo Skuggan (och Skuggan tycker allt att Peggy är väldigt söt också), och de smyger på varandra om nätterna, och på dagarna kan de ligga och blinka åt varandra när de tar en av sina tupplurar. De har inte vågat vara riktigt nära varandra än, men det tror jag kommer med tiden.
Jag tackar också jättemycket för klöspelaren som vi fick med oss från katthemmet, Peggy uppskattar att hon har sitt lilla krypin kvar. Där ligger hon och myser när ingen är hemma, eller så ligger hon på kistan som står bredvid för där ligger världens skönaste kuddar!
Varma hälsningar från Cecilia o Mikael, Peggy o Skuggan, 12 mars 2008
Hej hej,
Muzze (eller Martin som han hette hos er) är nu 2,5 år och har vuxit upp till en stor kille på 7 kg. Det kunde man inte tro första gången jag såg honom, hösten 2005. Då var han minst i kullen.
Han är rädd för nya människor och gömmer sig, men de som han känner är han jättegosig med.
Mig följer han efter var jag än är i lägenheten och om jag stänger en dörr om mig, skriker han efter mig.
Han har en "katt storasyster" som han tycker om att bråka med, men våran fina fröken Melissa bara tycker att han är sååå jobbig.
Hälsningar Monica Berg, 12 mars 2008
Hejsan, här kommer en hälsning från Bea, som vi kallar henne.(Fd Bernhardina)
En jättefin och behaglig katt som ännu är lite försiktig, hon får ta den
tid hon behöver för att känna sig säker.
Minst en gång om dagen tar jag fram henne och då är hon så kelen att hon
börjar att degla och biter lite försiktigt i näsan.
Sen startar turbon och hon spinner högt.
Hon var van vid hundar och hos oss
finns 3 st. Justus är väldigt nyfiken men blir han för närgången så fräser
hon och får då vara ifred, men han håller koll och vill att hon ska vara
med honom.
Hon är så mysig och var väl värd att åka från Västerås i
snöstorm för att hämta.
Tack för att jag fick bli hennes matte från Adriana
med hela flocken. 5 mars 2008
Hej
Hälsningar från Hubert.
Jag sitter med matte just nu och kollar in så att hon skriver allt jag vill i hälsningen.
Jag har nu varit i mitt nya hem lite mer än två månader….fast det känns längre. Jag har nog sett till att husse och matte vet vem som bestämmer.
Jag har t o m lyckats få dem att släppa ut mig, lyckades smita ut en gång när det var mörkt…va´världen ser annorlunda ut i mörker. Nu får jag vara ute när någon är hemma och det är ljust ute. Husse och matte är lite överbeskyddande, de ropar ständigt på mig när jag är ute. Då är det bäst att skynda sig hem, oftast vankas det nåt gott då.
Många nya kompisar har jag fått. Min kattkompis Gordon är här nästan varje morgon och får sig ett skrovmål. Det är han som är med på utebilden. Han är lite stor och känns otäck när han vill leka men då sätter jag honom på plats med ett litet morr. Ute känns det rätt skönt med en bekant lukt och följa honom i spåren. Dessutom de träd som han klättrar i måste ja även jag klättra i fast husse står och träter på oss. Ytterligare en liten varelse har kommit in i familjen. Vi får ofta besök av en liten lurvig varelse som heter Siri, hund säger matte att det är. Jag blir trött av att bara se henne. Brukar hälsa på yrvädret sen lägger jag mig på en stol för att iaktta allt hon ställer till med.
Skulle inte vilja vara hennes husse och matte, tur man är katt. Dessutom kommer en pytteliten sak som låter på besök, han är väldigt stilla istället. Barnbarn kallar matte det. Han ligger också i knät på husse och matte. Som tur är så är han så liten så vi ryms båda två i samma knä för han ska inte tro att han får ensamrätt på gosandet.
I stort sett så är livet härligt just nu med allt ljusare och längre dagar så jag kan gräva upp alla mattes rabatter för at inte tala om alla doftande högar i hästhagen. Det är aldrig tråkigt.
Vårliga hälsningar från Hubert med husse Roger och matte Sirpa, 3 mars 2008
Hej!
Jag tänkte jag skulle skicka lite hälsningar från Prima!
Prima har gjort stora framsteg. Hon tar lite tid på sig ändå när det kommer folk hem, men hon kommer fram efter ett tag och tittar nyfiket. Hon har fått en kamrat också. Cilla en kattunge från Hällefors.
När jag bodde hos mina föräldrar i julas i två veckor blev hon som en helt annan katt än hon var tidigare. Hon blev mer och mer tam. Alla fick klappa henne och hon var med hela tiden.
Cilla är lite skygg. Hon var inte alls så nyfiken som Prima. Höll sig mest i mitt sovrum när det kom folk, men Prima gillade det!
Först gömde Prima sig , men hon kom fram efter ett tag när det var folk hos oss. Hon satt i trappen och lyssnade. Där hade hon koll på vad som hände.
Hon satt på varenda plats i det stora huset. Hon såg ut som en drottning tyckte mina föräldrar när hon gick och tittade. Hon följde med mina föräldrar vartän dom gick i huset och ibland då när jag inte var hemma följde hon efter och ville vara med.
Men jag har inte fått lyfta henne än fast jag försöker. Prima hälsar till sin syster Ballerina att Prima mår bra! Och Prima älskar ost!
Hon är verkligen en liten gottegris när hon smaskar i sig ost. Även när jag ska sätta mig ner och äta en ostmacka så kommer hon och tigger. Hon får halva ostskivan jag har på mackan. Sen är hon nöjd!
Har inget kort på Prima, men skickar ett när jag får till ett bra!
Mvh Kristin Landh Primas matte, 3 mars 2008
Hej hej! säger Kulla-Gulla
Så har det då gått ett nästan en vecka sen jag tog med mig Madde hem till Linköping.
Resan via tåg var INTE populär och det var ett ynkligt jamande, dock var hon tyst mestadels av tiden så ingen stördes på tåget. Dock blev hon helt tyst när jag lyfte upp buren i knät, kan det vara för att hon kände värmen och fick något att nosa på månne?
När vi kom hem var det inte tu tal om att krypa in i ett hörn någonstans och se förskrämd ut, utan undersökas ska det, punkt och slut.
Moa, min katt sedan innan satt i fönstret och såg med skepsis hur det där... den där, vågade springa omkring i hennes hem.. oförskämt!
Madde hade de första två dagarna absolut inte tid att bekanta sig med Moa medan Moa som redan är van vid hemmet kom över det hela på ett halvt dygn och det var ett evigt uppvaktande på Madde, som förstås inte hade tid med en jobbig unge och fräste till så det sjöng om det.
Moa blev föräldralös när hon var 3 veckor kunde inte alls förstå vad det var för fel... och sprang efter henne... vi var som en ankfamilj där Madde var mer intresserad av vad jag gjorde och sprang efter mig, medan Moa sprang efter madde och så gick vi där alla tre på rad i lägenheten... komiskt... ;) Nuförtiden är matte inte alls intressant......jo kanske lite på morgonen.. lite kel hinner vi nog med då...;)
Efter två dgr bestämde sig Madde att Moa nog var ganska skojig att leka med ändå, men herregud det ska ske på Maddes villkor, tro inget annat!! Passar det inte Moa, ja då behöver vi väl inte leka alls och så fräser vi högt och slår till Moa i huvudet.. Moa får vackert vika sig och försöka lära sig Maddes villkor.. riktigt skojigt att se faktiskt;)
Madde och Moa verkar bli ett radarpar, och jag ska skicka bilder på dem så snart jag kan;) Det har inte varit några slagsmål alls, den enda som har råkat illa ut är Matte som tänkte plocka upp Moa när hon kom hem från Örebro, men se det ville vi inte, vilket resulterade i en hysterisk katt och så en blödande matte.. att lukta främmande katt var nämligen inte poppis.... ;)
Med vänlig hälsning
Sara, Moa och Madde i Linköping, 29 februari 2008
En försenad julhälsning från Jonas och hans syster
Så söta
Carina Kjellberg, 17 februari 2008
Hälsning från Smulan och Sotis
Lagom till årsdagen av hemkomsten till oss i Vintrosa kan jag framföra hälsningar från småsvartingarna Smulan och hennes unge Sotis. De mår fortfarande utmärkt bra och går bra ihop för det mesta.
Stadiga Smulan står stabilt svankande i tillvaron, nyfiken och vill vara med överallt, särskilt där husse är, alltid är hon redo för både upptåg och kelande. Hon håller kollen på honom med alla sina sinnen, på ett helt otroligt sätt.
Lilla Sotisen är fortfarande mera försiktig och kryper undan när hon misstänker att hon kan komma till skada så hon har nog fått en del tråkiga erfarenheter av människor trots allt. Hon försöker komma framlänges och baklänges samtidigt.
Och att bära henne utlöser strax ett sprattelpaket som är helt ohållbart. Och så tuggar hon på allt med hörn och sidor som ligger åtkomligt. Och på eterneller. Men ute i frihet är hon kavat och snabb som blixten.
Tyvärr har grannens stora, snälla, kastrerade hankatt blivit påflugen och han skrämmer våra smådamer från vettet. Rätt som det är hör man avgrundsvrål från altan, då talar Sotis om att Hugo anfaller.
Matte/hussse rusar dit, fram med duschflaskan och sprejning på honom. Då fräser han och ger sig lojt bort. En liten bit. Sen sätter han sig och piper så sorgligt om hur missförstådd han blir och hur gudasnäll han egentligen är. Med smal svans.
Men båda våra kissar får varsin jätteborste på sina svansar och försöker att göra sig stora bara de anar honom i närheten. Inte misstar sig väl katter så illa på en grannkatts avsikter? Eller?
I alla fulla fall, de är friska och krya, än så länge, såvitt vi vet. Så här års - när det stormar och snöar och regnar - kunde de nog vara innekatter båda två.
Men kom igen om ett par, tre månader när ljuset och värmen återvänt. Här stundar bistra tider för möss och råttor (och enstaka fågelungar) på tomten i Vintrosa.
Mängder med vänliga och tacksamma tankar går nu till alla djurvänliga jourhemsmänniskor som kan och vill ge nödlidande kissar ett tillfälligt hem när det som allra bäst behövs, nu i värsta vintertiden. Och detta på deras egen bekostnad.
Beundransvärt! Tack alla.
17 februari 2008
Vi vill önska på alla katter på katthemmet och jourhemmet med personal
en jätte härligt ALLA HJÄRTANS DAG!
Önskar Rinda och Anna-Lisa! 14 februari 2008
Hej till er alla på katthemmet!
Här kommer en hälsning från Tobbe eller Tobie som han hette då han bodde på katthemmet.
Tobbe växer och mår bra och han tillför så mycket glädje här hemma. Han är så kelig och mysig älskar att gosa med mig vilket jag uppskattar mycket.
Busig är han också och har fått igång min gammelkatt och det händer mycket när de kör igång ett "race" här hemma.
Jag skickar med en bild på Tobbe så får ni se hur han ser ut idag, vill ni se mer av honom så kan ni läsa första nr av Kattögat, nerikes kattklubbs egen tidning.
Jag ställde nämligen ut honom före jul och då var "kattögat" där och tog lite bilder och intevjuade oss utställare.
Det var så många som tyckte att Tobbe var så fin och vacker det var roligt att höra. Dessutom har han så fint och lugnt temperament för den här sortens evenemang, han la sig lugnt och stilla i sin bur och brydde sig inte mycket om allt som hände runt omkring honom.
Jag passade på att rekommendera Örebro katthem om man är intresserad av att köpa katt.
Många hälsningar från Tobbe och matte Anette! 9 februari 2008
Hej! säger Missla
Nu har jag snart bott i mitt nya hem i 3 veckor och jag trivs kanon! Första kvällen var enormt spännande, och jag var såå nyfiken på allt det nya. Alla nya dofter, nya saker, möbler, leksaker men framförallt: den stora katten som redan bodde här.
Men Nellie, som damen heter, visade sig vara jättesnäll och väldigt nyfiken på mig med. Så medan jag gick runt och kollade in det nya stället så följde hon efter mig och höll koll. Men vi kom överrens på en gång!
Och nu så sover vi tillsammans, busar massor (jag busar mest) och Nellie tar hand om mig som en riktig mamma med allt vad det innebär: tvättning, passning, uppfostran osv.
Jag bara älskar attt busa! Men det är väldigt mysigt att ligga i mattes knä också, det gör jag allra helst. Jag vill ju hålla koll på henne. Och när jag myser, så spinner jag. Som en bilmotor säger matte.
Tycker fortfarande att det är lite läskigt med vissa ljud och då gömmer jag mig under mattes och husses säng en liten stund men matte säger att jag blir duktigare och duktigare. Och jag växer en massa också säger hon. :)
Ville bara skicka en liten hälsning till er!
Hälsningar Missla, genom matte Kristin. 4 februari 2008
Ballerina
Tänk, i dag är det precis 1 år se´n jag fick flytta in här hos min nya familj, så i kväll har jag haft kalas för mina kompisar.
Jag bjöd på räkor och skinka. Oj vad vi åt. Året har gått så fort, men jag har hunnit med att göra måååååånga framsteg.
Jag är mattes lilla prinsessa.
Många kramar till er alla från lilla Ballerina! 30 januari 2008
Hej! God fortsättning på det nya året.
Sussi och Miss Fia mår bra, de busar och har mycket glädje av varandra.
Jag känner en stor glädje tillsammans med dem. De har ger kärlek och
glädje varje dag.
De hjälpte mig att plocka bort efter jul, slog ner kulor och kollade alla
lådor. När allt var nerburet i källlaren tuckte de det var tomt, men
hittade strax nya saker att leka med.
Många hälsningar till alla katter och perosnal på Örebro katthem från
Sussi, Miss Fia och matte Gun-Brith 21 januari 2008
Tack för att ni finns - Ni gör ett stort och fantastiskt bra jobb
Hejsan på er alla kompisar!!!!
Ville bara skicka en hälsning från mej fd. Keiko nu mera Mr Edgar till alla mina kompisar och även örebros katthem och Maria Arnesson med familj.
Har nu varit i mitt nya hem i en månad och sex dagar och jag stormtrivs. Mitt största intresse förutom matskålen är nog att titta på T.V. och titta på fiskarna i akvariumet. Måste bara passa på att berätta att det finns ett jätte varmt badrumsgolv att ligga på också.
Husse och matte passar också på att skicka sina hälsningar till alla på katthemmet och alla jourfamiljer.
Många "Gart" kramar till er alla från oss!!! 18 januari 2008
P.s. dom kallar mej för Garten ibland....Hmmmmm......
Hej hej!!
Första dygnet med Mandy (numera Mandi) har gått suveränt bra. Det den 'gamla' kattens stora förtret så gick Mandi in i lägenheten som om hon alltid bott här och brydde sig inte så mycket om honom.
Han följde henne som en igel och försökte sätta sig i respekt genom att fräsa lite. Men det rörde henne inte i ryggen.
Första natten spenderades under sängen, men just nu ligger hon brevid mig här i sängen och sover så gott så. Hon är en väldigt pratglad liten dam som gillar att gosa =)
Jag hör av mig vidare om hur det går för Mandi och Rossi.
Mvh Emelie Berglund 17 januari 2008
En liten kissehälsning från Ozzy (fd. Zacko) kommer här!
Resan hem från Örebro till Karlskoga var nog den längsta resan någonsin, men när jag fick sitta i mattes knä kändes allting bättre.
Väl hemma möttes jag av, min nu bästa vän, Zelda. Hon var lite otäck i början, men om sanningen ska fram så tror jag att hon var mer rädd för mig, än vad jag var för henne.
Jag älskar att leka med henne och när vi väl har lekt färdigt så somnar vi båda i varsin soffa. Mys. Har jag varit riktigt snäll, låter hon mig ligga brevid henne.
Matte tycker att jag är busig. Första natten väckte jag henne minst en gång varje timma. Men då klappade hon mig och jag kunde somna om. I alla fall för stunden.
Jag vet att jag är svårfångad på bild, men så här mycket har jag vuxit sen sist. Vilken stilig karl va, och pusskalas, det är min sak det! Vill hälsa till mamma och mina syskon, samt ett tack till jour- och katthemmet.
Jag har det bra, jag!
Kattpussar Ozzy! 9 januari 2008
Hej!
Ville bara skicka en hälsning till er från Gusten Och Baloo som jag hämtade hos er i sept-05.
Det var då två väldigt rädda och försiktiga katter som har visat sej vara riktiga kelgrisar, som älskar att vara ute och jaga men tillbringar gärna nån timme eller två i mitt knä om möjligheten ges.
Ville bara berätta att vi funnit varandra till 100 %. Tack för att ni tog hand om dom en gång i tiden så att jag kunde få dom!
Hälsningar Ann-Cathrine Eriksson, Viker, Gyttorp, utanför Nora, 5 januari 2008
Katternas hälsningar från 2007
Katternas hälsningar från 2006 |